Lin

Linum usitatissimum - det mycket nyttiga linet - har sedan 6000 kanske 10000 år varit en nyttoväxt för textilt och medicinalt bruk. Ingen vet hur länge det använts. Textilier i Tutanchamons grav och arbetsbilder på antika egyptiska urnor är några av de bevis som finns. Textilrester från Gokstadsskeppet, linfrön som arkeologer funnit bl a i Tanum och andra fynd vittnar om att linet använts mycket länge även här i Norden. Det som avses här är spånads- eller som det också kallas fiberlin.

Linet har fram till andra världskriget odlats allmänt i Sverige för hushållens behov av textilier. Handdukar, lakan, dukar, gardiner och tidigare även tyg för klänningar, skjortor och underkläder tillverkades i hemmen. Under 1800-talet kom tryckta bommullstyger, kattuner, att bli populär ersättning för linnetyg. Under 1900-talet har bomullen successivt ersatt användningen av lin, syntetfibrernas tillkomst gjorde att lin så gott som helt försvann som material för kläder. Hushållslinne har sedan enbart tillverkats industriellt av ett fåtal väverier och av slöjdare och konsthantverkare. Kunskapen om och känslan för lin har därmed kunnat bevaras. I Flandern minskade efterfrågan på lin kraftigt under 50-talet men linodlingen upphörde aldrig helt. Samma gäller Polen, Ryssland och övriga öststater. Under 80-talet ökade efterfrågan på naturfibrer världen över och linnetextil kom åter till ökad användning även i Sverige.

Linets goda egenskaper förtjänar att tas till vara. De viktigaste är förmågan att ta upp fukt (ett lakan eller en skjorta kan ha upp till 50 % väta och känns ändå inte fuktigt), det ger inte allergier, är i sig ekologiskt eftersom det endast behöver lite gödning vid odlingen. Den glatta fibern tar inte åt sig bakterier och är därför motståndskraftigt mot sjukdomar och behöver inte besprutas. Främsta orsaken till att "linfantasterna" envist fortsätter att använda lin är nog ändå känslan när man håller en bunt häcklat lin eller ett glänsande, svalt, lent linnetyg i sin hand. En linneskjorta - sval när det är varmt och en skön "extrahud" när det är kallt.

Under 1900-talet har annan industriell användning tillkommit. Linfiber har länge använts som drev vid hus- och båtbygge, vid tillverkning av fiskegarn, brandslangar, tömmar m m. Numera är det mest i bilindustrin som isolering och armering, i byggbranschen för tillverkning av spånskivor och isoleringsmattor, vid tillverkning av filter, papper, sedlar. Fröet blir linolja, foderpellets, bas i mediciner. Listan är lång.