Lingrop eller hörgrop är ett begrepp man hör vid beskrivning av gamla
tiders linberedning. När linhalmen legat ute för rötning var det svårt att få halmen
tillräckligt torr och spröd så den gick att bråka. Då använde man sig av lingropen.
Vid Hjärtums hembygdsgård finns kvar en väl bevarad
lingrop. Den är som ritningen visar gjord med en bergvägg som ena
sidan, och på andra sidan en låg stödmur.Själva gropen är ca 1 m djup. Tidigt på
norgonen när man skulle bråka linet gjordes upp eld i gropen. Det fick brinna så att
man fick en ordentlig glödbädd nere i gropen. Sedan lade man på ett galler av käppar
(ofta hassel) över gropen och sedan små knippen av linhalm på gallret. Det var
nödvändigt att passa halmen väl, föll ett par strån ner på glöden kunde elden
blossa upp och förstöra linet. Så det var ett ansvarsfullt uppdrag att sköta
lingropen. Linhalmen var då lätt att bråka när den blivit spröd av värmen.
Kölna var ett annat sätt att få linhalmen torr för vidare bearbetning.
En kölna är ett torkhus för kött, fisk, malt, spannmål och lin. En kölna finns
bevarad i Grinneröd. I kölnan kunde man lagra linhalmen
såväl före som efter rötningen till dess att man fick tid för
vidare bearbetning. Då eldade man i den iordningställda eldstaden i botten av kölnan
och av värmen som spred sig upp genom murarna och gallren blev linet torrt och lätt att
bearbeta. Kölnan var en förbättring av lingropen framför allt genom att man där kunde
förvara linhalmen. Man var då inte så beroende av vädret.
I Tanums kommun finns en kölna på gården Håltane i Bullaren. Byggnaden
består av ett enkelt
brädskjul, ca 3 x 4 m. Inuti byggnaden står kölnan, som är av timmer, direkt på den
flata berghällen. Den är ca 1,8 x 2m i fyrkant och ca 2 m hög. I botten är eldstaden
murad av gråsten. Ovanpå finns ett galler av klena störar
och på detta lades kölnetäcket. På täcket breddes det ut som
skulle torkas. I utrymmet mellan ytterväggarna och kölnan finns lavar att förvara
linhalm på. Den varma luften strömmade genom täcket och torkade på så sätt linet
eller säden. Kölnetäcket är tillverkat av nöthår tvinnat till grova trådar som
vävts till en matta.
Ytterligare en kölna finns på Norr-Edsten öster om Fjällbacka Den är enligt uppgift från 1700-talet och byggd i stor natursten. Den är ca 3,5 x 8,5 m och där finns två rum där man synbarligen har eldat i det ena. Gavelspetsarna är i timmer och på hällen innanför ingången finns en hällsristning. Vi har tagit kontakt med Vitlyckemuseet för att få hjälp att restaurera denna kölna, bl a har en del av stenväggen rasat.
(Alla bilder här
är klickbara för att få en större bild)
©Föreningen Bohuslin Webmaster Lasse
Emanuelson
Datum för uppdatering 2008-08-11